Lasern avläser information från skivans datalager
En Blu-ray- eller DVD-skiva lagrar data i ett spiralformat spår nära skivans yta. Spelaren snurrar skivan med jämn hastighet medan en laser riktas mot spåret. Reflektionen förändras när ljuset möter skivans olika markeringar, och den optiska läsaren omvandlar förändringarna till digitala ettor och nollor. På så sätt blir den fysiska skivan en dataström som elektronik kan bearbeta.
Blu-ray använder ett tätare datalager än DVD, vilket ger plats för mer information på samma skivyta. Läsaren behöver därför rätt optik, fokusering och felkorrigering för att hålla uppspelningen stabil. Felkorrigeringen kan återskapa mindre delar av informationen när avläsningen störs, men större problem kan ge paus eller bildfel. Därefter identifierar spelaren exempelvis MPEG4, AVC/H.264 eller HEVC/H.265, om formatet stöds.
Skivsläden håller mediet stabilt under avläsningen
Skivsläden placerar skivan i en bestämd position framför läsarens spindel och laser. Motorn måste hålla rotationen jämn, samtidigt som läshuvudet följer det spiralformade spåret från skivans början till slut. Små vibrationer eller en ojämn skiva kan annars göra att lasern tappar fokus. Då måste spelaren läsa om delar av datan, vilket kan märkas som hack, paus eller lång laddning. En frontmatad släde gör dessutom att skivan hamnar rätt utan att man behöver trycka den direkt på mekanismen.
Bildprocessorn omvandlar data till TV-bild
När läsaren har hämtat dataströmmen tar bildprocessorn över. Den avkodar komprimerad video, sätter ihop bildrutorna i rätt ordning och återställer färg samt rörelse enligt informationen på skivan. Videoformat som AVC/H.264 och HEVC/H.265 kräver olika avkodningsarbete, därför har formatstödet praktisk betydelse. En modell som Sony X700 hanterar dessutom 2160p (4K), HDR10 och Dolby Vision, där bildprocessorn även tolkar information om ljusstyrka och färgomfång.
Efter avkodningen skickas den digitala bildsignalen till TV:n via HDMI. HDMI för över bild och ljud i samma digitala anslutning, utan att signalen först behöver omvandlas till analog form. TV:n använder sedan signalens upplösning, färginformation och HDR-data för att skapa den synliga bilden. CEC-kompatibilitet kan dessutom låta anslutna enheter samordna vissa grundfunktioner.
Uppskalning fyller ut lägre upplösning
Uppskalning innebär att spelaren räknar fram extra bildpunkter när källmaterialet har lägre upplösning än TV:n. Den kan alltså anpassa DVD- eller vanlig Blu-ray-video till en skärm med 4K-upplösning. Processorn analyserar närliggande bildpunkter och uppskattar hur de nya ska se ut. Resultatet blir inte samma sak som äkta 4K-material, eftersom originalskivan fortfarande bestämmer detaljnivån. En bra algoritm kan däremot ge jämnare kanter och en mer sammanhållen bild.
Ljudformatet avgör hur hemmabion återger ljudet
Ljudet läses från skivan som digitala samplingsvärden och skickas vidare tillsammans med bilden via HDMI. En mottagare eller hemmabioförstärkare avkodar därefter signalen, om spelaren skickar ljudet i ett format som anläggningen stöder. Digital överföring betyder alltså inte automatiskt surroundljud. Den beskriver hur informationen transporteras, medan ljudformatet beskriver hur kanaler, placering och komprimering är organiserade.
Dolby Digital och Dolby Digital Plus bygger på separata ljudkanaler för exempelvis front, center och surround. Dolby Atmos lägger dessutom in positionsinformation som kan styra ljud ovanifrån eller placera effekter mer exakt i rummet. DTS:X arbetar också objektbaserat, men använder en annan standard. En spelare med stöd för Dolby Atmos och DTS:X kan därför skicka vidare mer avancerade ljudströmmar än en modell med enbart grundläggande ljudformat. SACD riktar sig i stället mot högupplöst musikuppspelning.