OLED och QLED löser olika bildproblem
OLED och QLED bygger bilden på olika sätt. En OLED-skärm kan styra varje pixel individuellt, vilket ger djup svärta och tydlig kontrast i mörka filmscener. QLED använder i stället en LCD-panel med kvantpunkter och bakbelysning. Tekniken prioriterar ofta hög ljusstyrka och färgmättnad, särskilt i rum där dagsljus stör bilden. För den som letar efter en 65-tums-tv för stora rum kan QLED därför vara ett praktiskt alternativ, eftersom den höga ljusstyrkan gör bilden lättare att se på längre avstånd.
Neo QLED är Samsungs benämning på QLED med mer avancerad bakbelysning. Mini-LED använder många mindre ljuskällor för att styra ljuset noggrannare över skärmen. Det kan minska ljusläckage och förbättra kontrasten, men resultatet beror också på bildbehandling och innehåll. Samsung The Frame Pro använder Neo QLED och Mini-LED, medan Samsung S99H bygger på OLED. Philips 65PUS8400 och LG UA 75 har enklare specificerad skärmteknik.
Vilken panel passar film respektive ljust rum
För film i ett dämpat rum passar OLED ofta bäst, eftersom mörka scener får renare svärta och detaljerna inte tvättas ur av bakbelysning. Det är också den tydligaste vägen till hög bildkvalitet när man sitter rakt framför skärmen. I ett ljust rum blir Mini-LED däremot ett starkt alternativ. Den höga ljusstyrkan kan stå emot infallande ljus bättre. The Frame Pro är därför mer logisk för stora, ljusa ytor, medan OLED främst lockar filmälskaren.
Uppdateringsfrekvensen avgör hur tv-spel känns
Uppdateringsfrekvensen anger hur många bildväxlingar skärmen kan hantera per sekund. 60 Hz räcker för vanlig tv, film och lugnare spel, men rörelser kan upplevas mindre följsamma. 144 Hz ger jämnare panoreringar och kortare mellanrum mellan bildrutorna. 165 Hz placerar Samsung S99H högst i jämförelsen, medan The Frame Pro ligger på 144 Hz och Samsung Q8F på 60 Hz.
HFR betyder att tv:n kan hantera innehåll med hög bildfrekvens. VRR synkroniserar skärmens uppdatering med spelkonsolen eller datorns bildfrekvens. Det minskar risken för tearing, där delar av bilden visar olika bildrutor samtidigt. Philips 65PUS8400 har VRR, medan LG UA 75 saknar VRR och HFR. För en 65-tums-tv för gaming blir därför både uppdateringsfrekvens och stöd för synkronisering avgörande.
Är högre Hz alltid bättre för alla
Nej, högre Hz ger inte automatiskt bättre film eller tv-sändningar. Många filmer och program har lägre bildfrekvens, så skillnaden märks främst i snabba spel och rörelser. Spelkällan måste dessutom kunna leverera tillräckligt många bildrutor. En konsol eller dator som inte utnyttjar 144 Hz får begränsad nytta av det. För vardagsbruk räcker 60 Hz ofta, medan krävande spelare får större värde av 144 eller 165 Hz.
Anslutningarna avgör hur tv:n känns modern
HDMI 2.1 är den mest framtidssäkra anslutningen i topplistan, särskilt för spel med hög bildfrekvens och funktioner som VRR. Samsung S99H har 4 HDMI 2.1-portar, vilket ger plats för flera moderna källor samtidigt. Antalet portar spelar faktiskt stor roll när spelkonsol, dator, ljudsystem och digitalbox ska sitta inkopplade. Färre portar kan tvinga fram en HDMI-switch eller återkommande kabelbyten.
eARC skickar högkvalitativt ljud från tv:n till en soundbar eller receiver via HDMI. Det är praktiskt för Dolby Atmos och minskar behovet av separata ljudkablar. LG UA 75 har eARC, medan Philips 65PUS8400 har ARC och eARC. Trådlöst använder modellerna Wi-Fi, men standarderna skiljer sig: Samsung S99H har Wi-Fi 6E, Samsung Q8F Wi-Fi 5. Bluetooth passar hörlurar och andra tillbehör. För streaming räcker båda i praktiken, men Wi-Fi 6E ger bättre marginaler i ett belastat hemnätverk.




